Jag har precis insett hur gullig jag var när jag var yngre.

14 år, startar en blogg, skriver om saker som "Hej, idag var jag på stan med mina kompisar" och liknande saker.

Till och med jag, tycker det är ointressant att läsa om.

Men, ändå så ändrade jag på designen och sitter här och skriver. Igen. Fast med mindre smileys.

Varför?

Jag vet inte. Det känns roligare att skriva ner sina känslor och tankar på ett tangentbord än vad det är på ett papper?

Det är faktiskt ett ganska bra svar.

Jag kommer att skriva om mitt förflutna, om min nutid och om min framtid.

Lite osammanhängande kanske. Eller väldigt sammanhängande. Vi får se. Vem vet?

Jag har varit med om mycket mellan åren kan man säga.

Jag har nog haft de flesta olika självskadebeteenderna men det av goda skäl.

Jag växte ju trots allt upp med en mamma som var (är) psykopat.

Nej, jag menar inte att hon är lite koko i bollen utan jag menar att hon är en psykopat.

Mer om det sedan.

För att göra det lättare för både mig och er så tar jag ett ämne per inlägg, tror jag.

Ja. Så gör jag nog.

Förresten - fritt fram att ställa frågor.

-My Kårlycke