Könskodade kläder och området jag

växte upp i.

Min mammas pojkväns syster var den som handlade kläder åt oss när vi var yngre (jag snackar om lågstadieåldern här).

Hon hade inga egna barn och planerade inte att skaffa några barn heller, även fast hon ville. Men hon älskade oss (inflik: hon dog senare i cancer).

Det var hon som handlade alla fina tjejkodade kläder till mig och syrran. Hade hon inte gjort det så hade vi fått gå i gamla killkodade second-hand kläder under hela vår uppväxt.

Nej, det hade inte med priset att göra så mycket. Det finns tjejkodade kläder i second-hand butiker också.

Min mamma gillade helt enkelt att köpa killkodade kläder till mig och syrran och hon lät aldrig vårt hår bli längre än till axelhöjd förrän hon klippte det.

Just sådant ser jag inget problem i. Vem bryr sig om det är en rosa eller blå tröja liksom? Men till en viss punkt - då man själv vill ha motsatt sak men helt utan anledning får den saken som man inte vill ha då blir man frustrerad.

Jag ska försöka ge er ett exempel.

Ifall min mamma skulle köpa kläder till mig och det fanns en rosa tröja som kostade lika mycket som en blå tröja så skulle hon ändå välja den blåa tröjan, oavsett om jag sade att jag tyckte den rosa var finast eller inte. Det var så konstigt. Varför fick jag inte välja själv vilken färg jag ville ha på tröjan?

-

Men apropå "kill- och tjejkläder".

Det min mamma gjorde var fel. Men hela samhället gör i princip likadant när det gäller att dela upp kläderna i socialt konstruerade kön.

Varför är det så svårt för människor i dagens samhälle att bara strunta i vad personen har för biologiskt kön?

Varför tror ni att jag ville ha den rosa tröjan mer än den blå?

- Jo, för att alla andra tjejer i min klass hade det. Och det var så man skulle se ut om man hade en fitta mellan benen.

När jag inte passade in i den mallen så tyckte folk att jag var konstig.

Det hela är så jävla dumt, egentligen.

Alla pratar hela tiden om hur vi ska acceptera alla, respekt hit och dit och döm inte hunden efter håren men skulle det komma en kille med klänning på gatan så skulle vissa människor se ut som om de aldrig ens tänkt på dessa saker. Fan.

-

På helgerna och på sommarloven så brukade vi bo hos min mammas kille i hans etta.

Jag och syrran spenderade mest dagarna med att dra runt på gårdarna mellan hyreshusen i vårt område.

Har jag sagt var jag växte upp ens? Fornhöjden.

Jag älskade att bara vara ute och leka i lekparkerna. Jag hittade vänner ganska snabbt så fort jag fick chansen och till slut blir hela området som ett vardagsrum, man vet var alla bor, vem som känner vem och så vidare.

Man visste aldrig riktigt när man skulle hem, jag försökte checka mina kompisar för att se vilka tider som var rimliga för ett barn i min ålder att gå hem.

Men fan, vad jag älskade att vara ute på natten. Det var som om ingenting utav det vardagliga livet fanns på då.

Nätterna. Det var då allt hände.

Visst, kunde det väl vara läskigt att vara ute sent och ensam när det var mörkt men jag kände mig aldrig mer levande än då.

Jag gillade det. Eftersom det var de enda gångerna som jag var fri, utan mammas blick och kontroll.

- My Kårlycke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Effekten min mamma hade på andra     Efter ett tag så stod inte H:s äldsta son ut, utan han rymde till sin mamma, som bodde i en annan stad. Jag vet att han och hans mamma anmälde både min mamma och H flera gånger, men trots det så blev ...

        Människor har flytt i alla tider. Det är ingenting nytt. Så har det alltid varit. Folk har flytt från krig och från svält, från klimatkatastrofer och från terrordåd.  Det är ingenting nytt, som sagt.    Vad som däremot är rela...

Att flytta in hos en annan familj   där mannen är våldsam och att   ständigt behöva slå tillbaka.     Precis innan jag började sexan så tog det slut mellan min mamma och hennes pojkvän. Men eftersom hon var tvungen att ha en man som f...

Att leva isolerad, manipulerad   och under "kidnappningshot."     Jag har fyra biologiska systrar. Jag vet inte exakt vad som hände under deras uppväxt med mamma, vad jag har fått höra när jag har lyssnat på de så verkade hon vara ännu ...

Min mammas psykopatiska   kontrollbehov och fängelset jag   växte upp i. Min mamma har tvångssyndrom.   Hennes kontrollbehov sträckte sig långt utöver att jag skulle vara bra i skolan. I mammas lägenhet var det en helt annan vär...